Griffon Bruxellios ,Griffon Belge ,Petit Brabancon      

DET ÄR SAMMA RAS I DESSA TRE HUNDNAMNEN DET ÄNDA SOM SKILJER DEM ÅT ÄR HÅRLAG ELLER FÄRGER.

Dessa raser paras med varandra och kan få olika hårlag i samma kull beroende hur man parar dessa.

Denna ras är idag en mycket trevlig sällskapshund som man kan med framgång träna i både lydnad och agility då griffonen är en mycket läraktig och smart liten hund, fungerar även som bevakningshund då de är väldigt på allerten då det kommer obehöriga hem och de talar om det dessutom.

På den tiden då Mjölkleverans fungerade med häst och vagn fanns ofta Griffonen vid kuskens sida och vaktade mjölken då han var och ställde ut mjölk vid dörrarna.

Rasen blev väldigt populär 1870 då den vunnit Drottning Henriette Maries gunst.

Redan år 1880 erkändes den som ras, dock är det lite av den svenskfödde Drottning Astrid förtjänst att hon förvaltade arvet på rasen.

Hundrasen blev så populär att det ställdes ut 125 St. Griffoner år 1914

De påminner lite om en boxer i miniatyr,den är plattnäst och skäggig som en sjöbuse, de har något utstående underkäke där man ibland kan skymta ett litet lurigt leende.

Men samtidigt som de är tuffa så är de en mycket mjuk sida och är väldigt älskvärda och de tycker om att vara nära och vill gärna ha kroppskontakt med en.

Härstammar från en Belgisk hundras men ej begränsad brusselprodukt.

Ursprunget kommer från rasen ”Chien Barbu” råttjägaren som korsats med Tysklands egen Affenpinscher sedan tillfördes Mopsen som kommer från Holland.

Slutligen tillfördes Engelsk dvärgspaniel med sina sällskapstalanger  men det försvann dock lite av den effektiva råttfångaren

Griffonen finns i 4 färger och i samma kull kan det födas olika varianter Är valparna strävhåriga och röda heter de Bruxellios är de strävhåriga och svarta eller black & tan kallas de Belge och är de korthåriga kallas de Petit Brabancon oberoende av färg .Den fjärde varianten skulle vara svart melerad och röd.

Men enligt FCI regler är Bruxellios,Belge och Petit Brabancon tre skilda raser ändå.

Fast det är samma ras och bedöms på lika villkor fast de bedöms efter färg och hårlag

Man ska dock ej överbeskydda en Griffon. Då är det lätt hänt att man får en ängslig hund som är sjåpig och vill lyftas upp i famnen.Den är annars fullt kapabel att konfrontera världen som vilken annan hund som helst.

Det är dock en hund som är väldigt positiv till nya bekantskaper med både andra människor och andra djur.Dessutom en mycket glad och kärleksfull hund som ger så mycket kärlek som man inte kan tro om en sådan liten hund .

En hundras som är lättskött och i behändig storlek som ingen blir besvärad av att man tar med sig då man ska gå bort till bekanta.

Pälsvården varierar på om man väljer en korthårig eller strävhårig päls.

Strävhårig ska trimmas ett par gånger om året och korthårig kan man borsta med gummikarda eller sämskinn.

Jag måste nog påpeka att den är lite kattlik i sitt sätt vad det gäller att visa tillgivenhet för människor såsom att kela med benen som en katt gör dessutom smart som en katt och expert på att tala om vad den vill. Har själv 2 Orientaler som kommer alldeles utmärkt överens med denna hund vad det gäller lekar och förståelse dem i mellan.

De har från början dessutom användts som råttfångar hund i lador och hus under

1800 talet.De leker gärna med leksaksmöss och fångar flugor lika bra som katter.

Rasen är väldigt sund och ingår ej i något bekämpningsprogram.

En griffon kan bli väldigt gammal 13-15 år är inte ovanligt om den sköts rätt naturligtvis.

Den påminner lite som en boxer då den behåller sitt valpsinne länge den mognar sent  vid 4-5 års ålder. Rasen har en medelvikt runt 4 kilo som fullvuxen vid rätt kost vill säga för denna ras äter gärna gott och vill gärna smaka vad husse och matte äter.

Så se upp med sötsaker ge hellre en bit morot än en kaka.

Glöm inte bort deras små tänder så det inte blir någon tandsten.

Barnvänlig hund. Giffonen fungerar bra med barn men man måste ändå tänka sig för om barnen passar bra med hund,för barn kan lätt bli för hårdhänta och en liten griffon kan ha svårt att väja sig för barnen lekar och därför bör man tänka sig för och vänta med att skaffa sig hund tills barnen är lite större och förstår innebörden av att ha hund.

Rasen är lättskött och den har ett stabilt psyke och den uppskattar att få vara med familjen på alla aktiviteter och vad det gäller motion så lagom korta promenader om den dock orkar med längre turer också. Jag har ju själv en boxertik också och de går oftast samma promenader  ska jag gå timmes långa får Griffonen dock bara en mindre tur.Eller så blir det cykeltur och då får lillan åka i cykelkorgen som är speciellt anpassad för henne. Vilket är uppskattat av boxern som har sin bästa vän med sig.